Sara l-o

För varje dag som går känns det som om jag kommer närmre verkligheten och det faktum att jag snart faktiskt är färdigutbildad. Samtidigt som jag inte vill något hellre skrämmer det verkligen skiten ur mig också. Tänk om...det har etsat sig fast i mitt huvud ett tag nu. Trots ständig påminnelse om att jag inte alls behöver tänka så finns det kvar där och älter ändå. Var har dessa tre åren tagit vägen egentligen? Vad har egentligen hänt under dessa? Vissa saker är ju givetvis desamma men det känns ändå bra att vara ytterligare en bit på livets väg. Som jag sade innan idag att nu betar vi snart av en sak till i livet. Detta kommer vi att göra genom hela livet och det känns bra tycker jag. Jag har betat av grundskola, körkort, studenten och mycket mycket annat...Som jag skrev är vissa saker desamma som de var för tre år sedan och det är givetvis inte så konstigt eftersom tre år egentligen inte är någon längre tid. Men jag tänker ändå ibland på hur vissa saker verkligen kan vara desamma...livet är bra konstigt ibland. Det behöver ju inte vara så att man medvetet väljer att saker och ting ska vara som de är men de blir det ändå, omedvetet. Saker man trott att man har betat av och klarar sig utan kanske kommer tillbaka igen and so on...

Kvällen kommer att tillbringas i sydligare breddgrader då det ska spelas U-lags match mot Burlöv/Södra Dal. En alldeles för sen tid att spela match en vardag om ni frågar mig, 20.30, men jag får ju vara med människor jag tycker om så det ska nog gå bra ändå. Imorgon är det dags för sista och kanske även svåraste seminariet och där påmindes jag än en gång hur lite det nu var kvar, haha.

  Sorry Mary men jag hade knappt några bilder från denna gamla & goda tiden =)